HYPNOTIIC - Between heaven and earth

Fattar inte hur jag kunnat vara så blind och undvikit sanningen, bara för att jag älskade dig.
Du har ljugit mig rätt upp i ansiktet, jag vet inte hur många ggr. Och nu har jag fått nog.

Jag fick själv ta reda på sanningen eftersom jag vet att du undanhållit den för mig.
Jag fattar verkligen inte hur man kan göra så mot en annan person.
Jag skulle aldrig kunna såra en annan människa på det sättet, aldrig. Nu vet jag hur det känns och jag önskar verkligen att även du fick uppleva det jag upplever just nu.

Du har svikit vårat förhållande, mitt förtroende och du har svikit mig. Och du har fortfarande mage att ljuga för mig?
Varför inte bara säga som det är, tala sanning för en gångs skull.. är det så jävla svårt, eller har du inte tillräckligt med hjärnceller kvar för att klara av det?
Nä, jag har äntligen insett att du behandlat mig som skit och ljugit för mig rätt upp i ansiktet flera ggr under vårt förhållande.

Jag vill inte veta av dig nå mer, aldrig. Du kan hitta nån annan brud som är lättlurad, för mig lurar du inte.
 Nu är det nog, du kan dra åt helvete.





Varför gråter jag mig sönder och samman för en skit som du?
Varför kan jag inte bara gå vidare utan tårar och utan dig i mina tankar?
Varför insåg jag inte att du var ett svin redan från början?

Varför?