Sviken, om och om igen..
Sviken..igen.
Så trött på att alltid komma i andra hand och att alltid bli besviken och förnedrad.
Alltid är det nåt, okej.. kanske inte alltid, men ofta.
Först krocken, sen sviken av den personen jag älskar mest. Varför? vad har jag gjort för att förtjäna det?
Allt jag ger dig är min kärlek, men tydligen är inte det nog för dig. Vad mer kräver du? Varför duger inte min kärlek till dig, så du måste bekräfta dig själv hos andra. När du vet att det sårar mig, den du säger "Jag älskar dig" till varje dag. Jag kommer ha jävligt svårt att komma över och glömma detta. Jag litar på dig när du säger att det aldrig kommer hända igen, men du har svikit mitt förtroende för dig nu en gång. Vem säger att det inte kommer hända igen?
Du vet vad jag har sagt, en gång till och du kommer inte längre ha någon att säga de tre orden till längre.
Jag tolererar inte att sådant sker, men jag ger dig en andra chans att bevisa att jag kan lita på dig och att du aldrig gör så igen.
Nej, du har inte varit otrogen.. de är inte det de handlar om. Utan du, min älskling, har inte vart mitt förtroende till dig troget. Jag älskar dig, och en sådan sak kommer inte ändra på det. Men tänk dig för, tänk på vad du har så du inte förlorar det. För någon som jag, ger bara 1 andra chans. Spelar ingen roll hur mycket jag älskar någon, jag klarar helt enkelt inte av mer svek, mer lögner.. Tillslut blir det för mycket och hinken som fyllts på med lögner och svek rinner över.
Precis som min kärlek då kommer tyna bort, sakta men säkert. En förlorad kärlek kan aldrig återfinnas helt igen, för problemen kommer finnas där och nöta på förhållandet.
