HYPNOTIIC - Between heaven and earth

Jag har verkligen blivit snuskigt dålig på att skriva.
Har hänt så mycket så har verkligen inte orkat bry mig.

Tiden går sjukt snabbt, det ju fan snart jul redan.
Har varit och handlat julklappar idag med Empa.
Finns inget värre än en affär fullt med stressade människor..
Då vill man bara bli klar och dra därifrån.

Men men, nu är det över i alla fall :).



Ska hjälpa Empa att laga mat nu!

Huvudvärken är i stortsett borta nu.
Imorgon blir det jobb igen, 12.30 - 21.30 - de tråkigaste passen dvs.
Händer inte så mycket mellan måltiderna, men jag brukar alltid hitta på något att göra.

Har varit rätt dystert på jobbet på sista tiden, då en arbetskollega har gått bort.
Så hemskt att en sån underbar människa bara försvinner helt plötsligt.
Ibland kommer man på sig själv med att fortfarande fundera på när hon ska komma tillbaka.

Jag gick min indroduktion med henne, samt jobbade en hel del med henne.
Det är sällan man stöter på så glada och positiva människor.

Hon lämnade stor sorg efter sig,
och man kan inte låta bli att sakna denna underbara människa..



Vila i fred..

Älskar när man inte kan sova.
Det har fan gått så långt att jag sitter uppe hela natten
och sover bort halva dagen istället.

Jag mår verkligen långt ifrån bra just nu.
Jag pallar fan inte med någonting,
allra minst mig själv.

Jag vill inte sova, jag vill inte vara vaken.
När jag väl sover vill jag inte vakna.

Allt detta tär verkligen på mitt psyke..
Det händer så mycket saker runt omkring just nu,
att jag bara vill försvinna.

Och nu menar jag inte att jag vill dö,
utan bara få försvinna från allt ett tag.

Så var det äntligen fredag.
Men jag har inga planer alls.. inga pengar heller för den delen.
Så det finns inte så mycket att göra. I och för sig har jag sovit jätte dåligt på sista tiden, så kanske borde ta igen några timmar. Vet inte riktigt varför..



Saknar väl någon att sova med som kan hålla om en, finns nästan inget bättre.
Men men, just nu är jag on my own och så lär det väl vara ett bra tag framöver.

Vill verkligen ut och festa då det är min sista lediga helg innan Thailand. Kommer i och för sig bli en hel del festande där nere. Vill vara lite med mina vänner innan jag drar, men som sagt.. svårt utan pengar.
Men.. snart ligger jag på en strand i den tropiska hettan och har det hur jävla bra som helst. Så klaga kan man ju inte.

Peace out!

Why do I let these things happen to me?
Why do I always let you get to me, though I don't want you to?
Why do you succeed to hurt me like this, everytime?

What is it that makes me feel so vulnerable.. I thought I was done with this. But then it struck me and now I feel so confused, I don't know where to go or what to do.
Give me a reason why I shouldn't move on. 'Cause I can't even come up with one..

My mind is just fucked up at the moment..

Har varit en riktigt seg dag idag.
Vaknade mitt i natten av magkatarren, great!
Sen kunde jag inte sova utan låg och hade ont i flera timmar istället. Så när klockan väl ringde på morgonen var jag så utmattad och hade så pass ont fortfarande att jag inte kunde ta mig upp, så jävla illa.
Men men, har mått lite bättre idag så imorn blir det plugget!

Tina kom över en stund mitt på dagen och vi snackade om allt möjligt. Bl.a. människor som kan vara så vidriga och såra någon så hårt, men fortsätta att bara tänka på sig själva.
Är rätt trött på kärleken för tillfället.. men får väl se hur det blir i framtiden med det ;).

Inte långt kvar till Thailand nu, inte långt kvar alls!
19 dagar och sen ligger vi på en vit sandstrand och solar i den tropiska hettan.. längtar så sjukt mycket!

Men men, nu ska jag sova så jag får min skönhetssömn.. men det sägs att den ska vara på minst 8 timmar, så är rätt körd på den fronten. Ska nämligen upp om snart 5 timmar.



Well, nighty night! ;)

Jag är trött på att vara fin på insidan och inte på utsidan.
Jag är trött på människor som alltid säger att jag har en fin personlighet, men ingenting om mitt utseende.
Jag är trött på att alltid vara i mina vänners skuggor, för att jag inte kan mäta mig med dom.
Jag är trött på att känna att jag måste ändra på allt för att kunna känna mig fin.
Jag är trött på att människor väljer mig istället för min vän för att hon är upptagen, men ändå ger henne mer uppmärksamhet.
Jag är trött på att aldrig känna mig tillräcklig.

Jag är trött på mig själv och hur jag känner just nu.
Antagligen bara brist på D-vitamin, who knows.

Gosh, känner mig så sjukt seg idag.
Somnade efter kl fyra inatt och vaknade halv två idag. Tycker verkligen inte om att sova så länge, eftersom halva dagen bara försvinner.

Idag har jag inte gjort ett skit i stort sett. Kollat lite på The Simpsons och Grey's Anatomy bara. Ska plugga lite senare, men måste ta mig iväg till empa en snabbis för att hämta mitt vaccin.

Ska ta det idag så jag har det gjort. Tydligen kan man må rätt dåligt av det ett tag efter så vill helst göra det när jag är ledig osv.

Har pratat en del med mitt ex på sistone och han vill försöka igen och börja om från början, men jag vet inte om jag kommer kunna glömma allt och bara börja om.
Just nu känns det inte som om jag kommer kunna det, för sånt glömmer man inte bara sådär.. inte jag i alla fall.
Samt att jag inte känner för att ha ett förhållande just nu, då jag vill vara för mig själv ett tag.

Men men, ska fortsätta kolla på The Simpsons och sen ska jag plugga lite.
Kanske ska träffa min sötnos Emily lite senare :).

Peace out

Känns mycket bättre idag faktiskt, vilket är så sjukt skönt.
Slippa tänka på all skit som hänt och bara se framåt istället.
Nu ska jag glömma dig helt, du ska försvinna ut ur mitt huvud.
Blir äcklad bara tanken på vad du gjort mot mig, finns inga ord som kan styrka det jag känner för dig idag.

Men som sagt, du försvinner sakta men säkert ut ur mina tankar.
Tänker njuta av att vara med vännerna, festa och bara ha roligt, utan att du ska behöva dyka upp i mitt huvud.

Med tanke på vad som hänt de senaste två dagarna utan dig så kan man väl nästan säga att jag är så gott som över dig.
En enorm lättnad med andra ord.. And I'm going to keep it that way.

På fredag blir det utgång igen med hela gänget, vilket var sjukt längesen. Så de kommer bli riktigt nice!
Längtar redan (:



Peace out

Nu är man hemma igen. Har varit inne i stan med Emily och kollat runt lite.
Emy skulle köpa lite grejer till sin födelsedag som är snart.

Efter vi gått runt ett tag så käkade vi, sen började vi röra oss hemmåt.
När jag kom hem så käkade jag lite och sen nu sitter jag här. Är egentligen sjukt trött och nere men ikväll ska jag ut med min älskade Emily :). Var så längesen vi umgicks så de ska bli riktigt nice.
Har inga pengar, men man hittar alltid nån som är villig att bjuda en, haha.

Idag har det varit upp och ner med humöret. Ena sekunden är jag glad och andra tyst och tänker.
Vill bara kunna vara glad hela tiden och slippa tänka på någon som egentligen inte förtjänar min tid.

Är så trött på människor som ljuger hela tiden, både för andra och sig själva.
Det är så onödigt, för det skadar så många. Varför kan man inte bara hålla sig till sanningen, man mår mycket bättre av att göra det.

Sitter i skolan och har håltimme eftersom jag inte har Matte D, tack och lov.
Jennifer sitter brevid mig som vanligt och skrattade åt mig när jag va tvungen att byta alla tangenter på tangentbordet då dom va omplacerade. Flög tangenter hit och dit och sen va de bara att sätta dit alla igen, haha.

Hade studentmössprovtagning idag, så nu ska väl skiten komma snart. Jennifers och min mössa är lite specialdesignade så de är skönt att de inte är precis som alla andras. 
Yay, känns som om Thailand resan kommer bli lite halv-trist nu när man inte kommer ha så mycket pengar med sig.
Ska åka och vaccinera mig imorn har jag planerat, så man har det gjort.

Beställde även ett nytt busskort eftersom jag tappade mitt för ett tag sen, har fått lånat sofie's i min klass busskort. Vilket jag är väldigt tacksam för, men dock inte vissa anklagelser man får som dessutom saknar bakgrund. Så tänk gärna efter innan du öppnar munnen, samt att du kunde ha tagit det när vi va ensamma istället för att bli helt hysterisk inför hela klassen.. pinsamt.

Ja ja, nu ska jag gå till centrum med min Beloved Jennifer.
Peace out bitches and bros!

Måste citera vad min bror sa till mig häromdan, när jag mådde dåligt.
"Man kan inte ha framgång, om man inte har motgång"

Riktigt smart sagt enligt mig.. fick mig att tänka lite och må bättre!
Tack kära bror<3

Idag fick jag nåt ryck och började städa mitt rum, som knappt gick att vistas i.
Många timmar senare så blev vi klara, då Tommy hjälpte till också ^^. Kommer äntligen in i mina garderober.
Imorn ska jag börja på praktiken, i Barkaby. Så måste gå upp tidigare än vanligt eftersom vi börjar kl 8. Men sen slutar vi kl 13, så de är ju ingen större fara.
Senare kl. 15.30 har vi skolfoto. Får väl se hur de där andra timmarna kommer spenderas. Förmodligen med Jennifer då vi kommer vara på samma praktikplats ^^.
Så kommer förmodligen sitta och göra oss i ordning inför sista foton inom gymnasiet. Vilket kräver mycket tid till att fixa sig i ordning till ;). Jag blir i och för sig ALLTID dålig på skolfoton, från början, och antagligen, till slut.. sånt man märker.

Lägger upp en bild på ett verk, som är gjort av en utav mina absoluta favorit-konstnärer. Bara för att jag känner för de ^^.



Salvador Dali, han va verkligen en speciellt konstnär som gjorde alla möjliga olika verk. Det jag gillar med hans verk, är att de får en att tänka och se nya saker hela tiden. Man blir involverad i hans sätt att konstruera ett motiv, eller aa.. i hans fall är det flera motiv.
Jag kan sitta hur länge som helst och bara titta, och hela tiden hitta nya saker i verket.

Ja ja, nu ska jag väl.. göra nåt antar jag.
Är inte trött så de tar väl ett tag innan jag går och lägger mig.

Peace out

Fan vad ledsen man blir när man ser sina vänner så nedstämda att inte ens ett leende kan tvingas på det sorgsna ansiktet, som egentligen är så otroligt vackert.
När mina vänner är ledsna över någonting eller nedstämda av någon anledning, vill jag göra allt som står i min makt för att få dom att må bra igen.
Det är bara det att just nu mår jag själv så pass dåligt att jag inte kunnat ta mig till skolan under flera dagar nu. Vilket får mig att känna mig totalt värdelös.
Mina vänner är alltid dom som hjälpt mig upp när jag ramlat ned på botten, och självklart vill jag hjälpa dom tillbaka på samma sätt. Men samtidigt blir det svårt när ingen hör av sig, jag kan tyvärr inte läsa tankar.
Men jag vill att ni ska veta att jag ALLTID finns här vid er sida, no matter what.
Min mobil är på 24/7 för er, spelar ingen roll vad, när eller varför.. finns som sagt alltid här för er.
Ni är en stor del av mig och mitt hjärta och har gjort mig till den person jag är idag.
Ni har lärt mig så otroligt mycket bra saker här i livet och jag tar mina kunskaper med mig vart jag än går.
Finns inget bättre än att vara i er närhet och bara kunna koppla av och veta att ni gillar mig för den jag är, inte någon ni vill att jag ska vara.

Älskar er utav hela mitt hjärta!<3

(Sessan, allt löser sig ska du se. Du har dina vänner som alltid kommer finnas vid din sida, glöm inte det. Och även fast jag vet att de är svårt, så vill jag verkligen se ditt underbara leende igen och veta att du mår bra. För det finns inget finare än att se en så underbart vacker vän, på alla sätt och vis, le. Love you honey, and you will always have my shoulder to cry out on.. if needed <3)

Detta är min Linda.. min Lili, min grodanpull, min sockerpulla.. men mest av allt, min bästa vän.
En vän som alltid finns där. Men på sista tiden har vi glidit ifrån varandra, vilket jag verkligen inte vill.. inte när vi äntligen fått upp kontakten så bra igen.
Kan inte vara glad utan en liiiiliiii i mitt liv <3.

Har så sjukt ont idag.. går knappt att röra sig utan att ilningar av smärta går igenom kroppen.
Som tur är har jag fått en tid nu hos en sjukgymnast på Torsdag. Vilket betyder, en till dag från skolan..
Känner mig så jävla värdelös när jag inte ens klarar av att gå till skolan med den här smärtan.. de är ju bara lite smärta trots allt. Men ibland känns de som att jag ska svimma av den.. så de kanske inte bara är lite smärta.
Får se vad sjukgymnasten säger, eftersom jag knappt kan röra mig utan att få ont.

Är hemma idag pga smärtan, har inte sovit nånting i natt. Har knappt sovit sen olyckan.
Ska de nånsin gå över? jag vet att den fysiska smärtan kommer de, men den psykiska då? Jag klarar inte av psykologer och sånt skit.. har aldrig gjort det heller.
Alla runt om kring mig har försökt övertala mig att gå till BUP och en massa andra ställen, men jag har alltid vägrat.
No way att jag tänker berätta min livshistoria för nån okänd person som sedan ska komma med orelevanta tips och råd.. som ärligt talat, jag inte behöver.
Har klarat mig bra utan sånt och tänker inte ändra på det.

Saknar mina vänner så enormt mycket..

Peace out

Har så sjukt jävla ont.. smärtan vägrar gå över. Börjar till och med vänja mig vid att ha ont hela tiden, vilket man kanske gör efter konstant smärta som man haft under en längre tid.
Så svårt att beskriva hur det känns, de liksom hugger till i bröstet samt ryggen. Riktigt obehaglig smärta, känns som om nåt är riktigt fel där inne. Men jag vet att smärtan från bröstbenet går ut i ryggen också.
Har inte fått mycket sömn alls sedan olyckan pga detta. Vilket gör att jag blir extremt seg, trött och lätt irriterad på dagarna.
Kanske låter larvigt, men är så jävla rädd när jag ska somna på kvällarna.. känns ibland som om jag inte kommer vakna upp igen. Har blivit så nojig efter allt, fått lite av min dödsångest tillbaka som jag hade när jag yngre. Vilket känns hemskt, eftersom jag vet hur dåligt jag mådde under den tiden.
Men men, sånt som går över.
Som sagt, jag och min älskade familj lever.. vilket man får va väldigt glad över.
Går flera ggr per dag till min mamma och kramar om henne och säger hur glad jag är att hon fortfarande finns kvar och att alla vi överlevt detta. Kan ju inte göra så med min bror, men går ofta in till honom och pratar med honom ofta.. vilket får bli mitt sätt att visa att jag uppskattar att han är vid liv och är okej.
Älskar min familj så enormt mycket, vi har gått igenom både det ena och det andra tillsammans.
Som gjort både mig och min bror till starka individer. Mycket eftersom vi fick ta hand om oss själva en hel del då mamma jobbade osv.

Nu ska jag spela lite.
Peace out

Hatar den här smärtan, den smärtan som konstant gör plågar mig.
Den smärtan som uppstod efter olyckan.. inte bara den fysiska smärtan, utan även den psykiska. Som uppkommer bara jag blundar, bara jag är själv en kort stund.
När jag är själv börjar jag tänka tillbaka på ögonblicket precis innan smällen, då jag trodde att allt skulle gå åt helvete och att jag aldrig skulle få se min familj igen.
Jag försöker se till nu hela tiden att alltid vara med någon, så jag inte bryter ihop om och om igen. Det tär verkligen på en att alltid bryta ihop. Visst, det är bra att bearbeta detta.. men efter att ha brytit ihop så många ggr som jag redan gjort så orkar jag inte mer sånt. Orkar inte vara ledsen, orkar inte tänka tillbaka, orkar inte ångesten som kom med olyckan.
Jag ber folk att inte lämna mig ensam, för att jag inte klarar av det. Men jag tror inte dom förstår, för senare lämnar de mig ändå. Jag bryr mig inte om vad man gör eller hittar på, bara någon är där, med mig.

Tina har varit ett enormt stöd i detta. Hon är den som varit hemma från jobbet med mig för att jag inte ska vara själv. Hon är den som tröstar mig så fort jag tänker tillbaka och mår dåligt. Hon skulle sitta uppe med mig 24/7, om det så skulle behövas.
Hon är min skyddsängel, som verkligen insett hur nära hon var på att förlora en vän.
Vi har kommit jätte nära varandra igen, vilket känns underbart bra eftersom vi kommer så bra överens och skrattar alltid så sjukt mycket tillsammans. Vilket, i och för sig, gör jävligt ont att göra just nu men hon får mig alltid att må bra.
Vi har setts varje dag efter olyckan, förutom igår då en annan sak hände som kom i vägen.
Hon lämnar mig aldrig ensam när jag förklarar att jag inte klarar av det just nu. När jag mår dåligt över andra saker också så behöver jag bara ringa eller gå ner till henne så går vi ut och går eller sitter inne och pratar om det.
När vi inte ses så pratar vi via sms eller i telefon.
Tina, om du bara visste hur underbar du är.. och hur mycket det betyder för mig att du finns där.
Älskar dig min underbara vän! <3